Brain infarctions following intracranial tumor surgery - incidence, risk factors, and clinical consequences
Doctoral thesis
Permanent lenke
https://hdl.handle.net/11250/3080408Utgivelsesdato
2023Metadata
Vis full innførselSamlinger
Sammendrag
Norsk sammendrag
Hjernesvulstkirurgi er ein balansegang mellom å fjerne mest mogleg av svulsten samstundes som ein ikkje skadar friskt, kringliggande hjernevev. Komplikasjonar i samband med kirurgi er ikkje til å kome ifrå og somme gonger får pasienten eit infarkt i slutning til operasjonsområdet. Det vil seie at eit område med hjernevev døyr grunna for lite oksygen eller næringsstoff. Desse infarkta kan ein sjå på MR-bilete tekne kort tid etter operasjonen.
Der finst eit mangfald av verktøy, teknikkar og vitskaplege arbeid som vektlegg korleis ein skal skilje friskt hjernevev frå hjernesvulstvev. Jamvel er det få vitskaplege artiklar som omhandlar infarkt som kjem under hjernesvulstkirurgi, og resultata i litteraturen er sprikande. Denne avhandlinga tek føre seg den anatomiske fordelinga av infarkt, kva for pasient - og operasjonsfaktorar som aukar sannsynet for infarkt og kva infarkta har å seie for pasientane etter operasjonen.
I første artikkel fann ein at sannsynet for å få eit hjerneinfarkt etter diffus gliomkirurgi auka om svulsten voks i tinninglappen. Vidare såg ein at storleiken på infarkta auka dess eldre pasienten var og at bløding under operasjonen var knytt til større infarkt. Infarktvolum varierte mellom kirurgar, og dette kan tilseie at operasjonsteknikk spelte inn på om pasienten fekk eit infarkt eller ikkje.
I den andre artikkelen undersøkte ein samanhengen mellom operasjonsfaktorar ved diffuse gliomoperasjonar og førekomsten av infarkt. Bruk av ultralydaspirator under operasjonen var knytt til auka risiko for peritumorale infarkt, men ein fann elles ingen klar samanheng mellom dei undersøkte faktorane og førekomsten av infarkt. I tredje artikkel vart den kliniske relevansen av peritumorale infarkt etter diffus gliomkirurgi undersøkt. Preoperative nevrologiske utfall og infarktvolum var signifikante prediktorar for nye motoriske utfall eller språkproblem etter kirurgi. Vidare var tap av pasientrapportert livskvalitet vanlegare om pasienten hadde eit infarkt.
I den fjerde artikkelen undersøkte vi risikofaktorar, førekomsten samt følgene av infarkt etter meningiomkirurgi. Funna peika på at infarkt etter meningiomkirurgi var vanleg og at dei fleste med vedvarande nevrologiske utfall etter kirurgi hadde postoperative infarkt. På gruppenivå leidde ikkje infarkt til signifikant tap av pasientrapportert livskvalitet. English summary
Intracranial tumour surgery remains a fine balance between extensive resection of tumour while avoiding damage to adjacent functional brain tissue. Occasional complications to brain tumour surgery are inevitable, and sometimes cerebral infarctions occur, which means that an area of brain cells die due to a lack of oxygen. Such infarctions are possible to detect with postoperative magnetic resonance imaging (MRI) taken shortly after surgery.
While there are numerous tools, techniques and publications that focus on decision making with respect to separating tumour tissue from functional brain tissue during surgery, the literature on peritumoral infarctions is limited and conflicting results have been published. In this thesis, anatomical distribution, risk factors, and clinical consequences of peritumoral infarctions are explored.
In paper 1, we found that peritumoral infarctions are more common if a diffuse glioma, a group of primary brain tumours, is located in the temporal lobe. Moreover, age and intraoperative bleeding were factors associated with increasing infarction volumes. Infarction volumes also significantly differed across surgeons, suggesting that dissection techniques may matter.
In paper 2, the potential association between intraoperative factors during diffuse glioma resection and the occurrence of postoperative infarctions were explored. The use of ultrasonic aspirator may be associated with a somewhat higher risk. Otherwise, no clear associations were identified in this study, although risks of infarctions may be surgeon dependent.
In paper 3 we assessed the potential impact of peritumoral infarction on health-related quality of life (HRQoL) and association to neurological deficits after diffuse glioma surgery. Infarctions were associated with loss of HRQoL. Infarction volume and preoperative neurological deficits were associated with postoperative motor deficits or dysphasia. Furthermore, infarctions were associated with loss of HRQoL.
In paper 4, we examined potential risk factors for peritumoral infarctions after meningioma surgery, and their potential effect on neurological deficits and HRQoL. Most patient with permanent neurological deficits suffered from peritumoral infarctions. However, on group level, peritumoral infarctions did not lead to a statistically significant loss of HRQoL.