«Sammanhäng mellan fysisk aktivitet och självuppfattning bland elever i Trondheims gymnasieskolor».
Master thesis
Permanent lenke
https://hdl.handle.net/11250/3079168Utgivelsesdato
2023Metadata
Vis full innførselSamlinger
Beskrivelse
Full text not available
Sammendrag
Avsikten med denna masteruppsats är att se på sammanhang mellan gymnasieelevers fysiska aktivitet och deras självuppfattning. Jag har fått tillgång till ett omfattande datamaterial från forskningsgruppen Livet i Skolan. Som i regi av Institut for pedagogik och livslång lärdom vid NTNU, genomfört en omfattande longitudinell undersökning om hur elever upplever livet i skolan. Med hjälp av datamaterialet från andra året på gymnasiet (2017), har jag kunnat genomföra en kvantitativ tvärsnittsstudie. Studien bygger på ett bekvämlighetsurval, där 2122 elever deltog och en svarprocent på 79%.För att svara på problemställningen har jag använt ett flertal statistiska analyser som faktoranalyser, deskriptiva analyser, korrelationsanalyser, T-tester och linjära regressionsanalyser. T-testerna visade att det inte var någon signifikant skillnad mellan kön i hur ofta man är fysisk aktiv på fritiden. För att värdera självuppfattning i studien har jag använt begreppen social självuppfattning och självvärdering kompetens. I korrelationsanalyserna var det endast en låg/moderat samvariation mellan fysisk aktivitet och självuppfattning. Men till regressionsanalysen tredelades variabeln fysisk aktivitet efter aktivitetsnivå, och då kom det fram ett annat mönster.I regressionsanalysen för hela urvalet visade det sig att eleverna. Må tillhöra gruppen som tränar minst tre gånger i veckan för att det ska ha en tydlig positiv effekt på självuppfattningen. Tidigare forskning antyder att en stor del av denna grupp är deltagare i organiserad idrott. Med bakgrund i det har jag valt att sätta huvudfokus på organiserad idrott i denna studie. De delade regressionsanalyserna visade till att könsskillnader i betydning fysisk aktivitet har på självuppfattningen är avhängig på aktivitetsnivå. Bland de elever som tränar mest var det inte några märkbara könsskillnader. Medan i gruppen som är moderat fysiskt aktiva var det tydligare skillnader mellan kön. Med stöd av forskning och teori kan det bero på socialiseringsprocessen som sker i organiserad idrott. Det förklarar att de som är aktiv inom idrotten får en likartad självuppfattning. Samtidigt som könsstereotyper lyser genom i gruppen som är moderat fysisk aktiva.I korrelationsanalysen visar det sig att elever som går yrkesutbildning tränar mindre än elever som går studiespecialisering. Vidare i regressionsanalyserna så visade det sig att eleverna på yrkesutbildning hade klart sämre självvärdering kompetens än elever på studiespecialisering. Dessutom hade flickor på yrkesutbildning klart sämre social självuppfattning än flickorna på studiespecialisering. För att begränsa min studie har jag inte undersökt detta närmare, men det kan i framtida studier vara ett tema att undersöka närmare. The purpose of this master's thesis is to look at the connection between high school students' physical activity and their self-perception. I have gained access to extensive data material from the research group Life in School. Which, under the auspices of the Institute for Education and Lifelong Learning at NTNU, conducted a comprehensive longitudinal survey on how students experience life in school. With the help of the data material from the second year of high school (2017), I have been able to conduct a quantitative cross-sectional study. The study is based on a convenience sample, in which 2122 students participated and a response rate of 79%.To answer the problem, I have used a number of statistical analyses such as factor analyses, descriptive analyses, correlation analyses, T-tests and linear regression analyses. The T-tests showed that there was no significant difference between genders in how often people are physically active in their free time. To evaluate self-perception in the study, I have used the concepts of social self-perception and self-evaluation competence. In the correlation analyses, there was only a low/moderate covariation between physical activity and self-perception. But for the regression analysis, the variable physical activity was threefold according to activity level, and then a different pattern emerged.In the regression analysis for the entire sample, it turned out that the students. May belong to the group that exercises at least three times a week for it to have a clear positive effect on self-perception. Previous research suggests that a large part of this group are participants in organized sports. Based on this, I have chosen to put the main focus on organized sports in this study. The shared regression analyses showed that gender differences in the meaning physical activity has on self-perception are dependent on activity level. Among the students who exercise the most, there were no noticeable gender differences. While in the group that is moderately physically active, there were clearer differences between genders. With the support of research and theory, it may be due to the socialization process that takes place in organized sports. Det förklarar att de som är aktiv inom idrotten får en likartad självuppfattning. This explains that those who are active in sport have a similar self-perception. At the same time, gender stereotypes shine through in the group that is moderately physically active.In the correlation analysis, it turns out that students who attend vocational education exercise less than students who go study specialization. Furthermore, in the regression analyses, it turned out that students in vocational education had clearly poorer self-evaluation skills than students in study specialization. In addition, girls in vocational education and training had clearly lower social self-perception than girls in study specialisation. To narrow down my study, I have not investigated this further, but it may in future studies be a theme to investigate more closely.