Ambulanstjänstens insats vid akut prehospital psykiatri
Abstract
Bakgrund: Det har de senaste åren diskuterats om Helse Midt skall sätta en egen psykiatrisk ambulans i drift i Trondheim. Ett sådant projekt var startat i Bergen redan 2005 och har varit framgångsrikt. Polisen har flera gånger yttrat sig i media och vädjar om avlastning då de tar hand om många psykiatriska patienter. Transport av den här patientgruppen har bedömts som tidskrävande och omfattande.
Problemställning: Man vet relativt lite om den här typen uppdrag. Är Trondheim stort nog för en egen psykiatrisk ambulans? Genom en beskrivande studie som skall kartlägga problemets allvar och omfattning är målet att man ska få ett bättre grundlag för att ta ett korrekt beslut i framtiden.
Metod: Alla ambulansens psykiatriuppdrag under 2011 studerades. Antalet uppdrag, polisens involvering, mängden utagerande patienter, och tidsåtgång är några av de faktorer som studien täckte. Data från polisen och psykiatrin i Trondheim har hjälpt till att skapa en bredare uppfattning om problemets art.
Resultat: I Trondheim kör ambulanserna minimum 500 uppdrag per år som är relaterade till psykiatri. Det är ca 1,5 uppdrag per dygn och mindre än enpatient under dagtid. I snitt tar uppdragen 40minuter. Ca 75% av dessa patienter upplevdes som lugna och antalet utagerande patienter var få. Polisen är i stort sett på plats när de behövs men också när deras hjälp kanske inte behövdes. Polisen uppskattar att de kör ca 400 psykiatripatienter per år varav 200 på egen hand. Dokumentationen hos bägge parter är bristfällig.
Diskussion: Bergens psykiatriambulans har mer än dubbelt så många psykiatripatienter som Trondheim. Bergen kör många fler typer av uppdrag, ex. rus, och efterfrågan har ökat med utbudet. Har Trondheim samma prevalens som Bergen kan antalet uppdrag nog inte bli fler än 2 per dag. Trondheims lösning har varit att utbilda många fler ambulansarbetare i psykiatri och inte sätta en egen psykiatriambulans i drift, något som ser ut att fungera relativt bra.
Konklusion: Studien ledde fram till 4 konklusioner: 1. Det är nödvändigtvis inte behov av specialistkompetens vid alla typer av psykiatriuppdrag. 2. Dagens mängd av psykiatriuppdrag i Trondheim är troligen för liten för att motivera en egen psykiatriambulans. 3. Om ambulanstjänsten skall kunna avlasta polisen mer än idag bör polisen och AMK ha tydligare kriterier för psykiatri och bättre kommunikation. 4. Ambulansen bör omforma eller se över en eventuell ny journal för psykiatri.