Relationella ändringsmekanismer: Neurovetenskapernas bidrag till förståelsen och bruken av empati i kliniken

Abstract

Empati betraktas som en särskilt viktig terapeutisk egenskap. Det att terapeuten lyssnar, förstår och accepterar patientens subjektiva upplevelse, förknippas med goda behandlingsresultat pa tvärs av terapeutiska tillnärmningar och metoder. Empati har därför påpekats som en nödvändig betingelse för ändring i terapi. Med hjälp av neurovetenskaplig kunskap går det att utvidga förståelsen av den kraften empati har i förbindelse med ändring. Utöver att tillrättalägga för en tillitsfull relation mellan terapeut och patient, där patienten kan dela tunga tankar, känslor och upplevelser, bidrar den empatiska terapeuten till att reorganisera implicita processer hos patienten. Detta är särskilt viktigt där målet med terapin är att uppnå förändringar i patientens emotionella och relationella mönster. Empatibegreppet belyses också med kunskap om spegelneuronsystemet och om hur information processeras i hjärnan, kunskap som för till att empati kan omhandla både det att förstå och dela patientens upplevelse. Empati blir ett fenomen som kan upplevas både explicit och implicit. Det diskuteras i oppgaven hur terapeuter kan dra nytta av en sådan skiljelinje för att facilitera ändringsprocesser i terapi.