Kroppsliga dimensioner av teateröving med ungdom av idag

Abstract

The theme of this master´s thesis is drama exercises, related to young people’s body obsession, self-reflexion and identity building. The focus is to study how the body works in theatre, what special traits to do with bodies and gender does theatre training contain and what is the connection between theatre training, youth body awareness and how the body is used. The young people in the study are between 13 and 18 years old. The empirical data are interviews, observations from a culture school in Norway, and the authors’ experience from many years as a drama teacher. The study is interdisciplinary and hermeneutic. Theories from theatre and gender are woven together but with a base in the gender studies. We have attempted to overcome dichotomy opposites between biological and social gender, between body and mind and between the symbolic and the reality. A thematic analytical method is used to analyse the material and as theoretical frame are used disciplinary theories from Foucault, theatre theories from Grotowski and theories about borders and symbols from Solheim. Findings in the thesis is that drama practice trains a sensitivity and inherent awareness. This practice is an extension of society´s normalising disciplinary mechanisms and also the possibility for breaking the norm. Drama exercise is at a large extent an associative exercise where personal associations, feelings and imagination come into play. Having a receptive body is important and direct body impulses should be followed. There can be noticed a resistance to the body without borders that could be a sign of a rejection of the symbolic unclean female. The physical work in theatre has a special trait that it is exploring and trying out what happens in the body. Gender is tried out in a humoristic way. Other findings is that gender roles are in change in to a less dichotomy opposite, but at the same time the heterosexual matrix remains strong. A normative circle is in use as a picture of how norms can be broken.

Temat för den här masteruppsatsen är teaterövningar, kropp och ungdomar med bakgrund i vår egen tids kroppshets, självreflexion och identitetsskapande projekt. Fokus ligger på att se på hur det arbetas med kroppen i teater, vilka särdrag teater har i förhållande till upplevelsen av kön och kropp samt att se på sammanhanget mellan teaterträning, ungdomars kroppsuppfattning och användandet av kroppen. Ungdomarna i studien är mellan 13-18 år. Som empiriskt material används intervju och observation från en kulturskola, samt minnesarbete från författaren som har lång erfarenhet som teaterlärare. Det är en tvärvetenskaplig hermeneutisk uppsats där teaterteori och genusteori sammanvävs, dock med huvudvikt på genusvetenskap. Det eftersträvas en överträdelse av dikotoma motsättningar mellan biologiskt och socialt kön, mellan kropp och sinne samt mellan symboler och verklighet. Analysmetodiskt används en tematisk analytisk tillnärmning och som teoretiskt grundlag används främst teorier om disciplinering från Foucault, teaterteorier från Grotowski och teorier om gränser och symboler från Solheim. En upptäckt är att teaterövningar tränar upp en känslig och kroppslig uppmärksamhet, som både kan sägas vara en förlängning av samhällets normaliserande disciplineringsmekanismer, samtidigt som övningarna ger möjlighet till att bryta med det normativa. Teaterövningar är till stor del ”associativ träning” där personliga associationer, fantasi och känslor är delaktiga. Det är en öppen kropp som eftersträvas i teaterträningen, där direkta kroppsliga reaktioner ska följas. Det finns ett motstånd till den gränslösa kroppen bland eleverna, som kan tyda på ett motstånd till den symboliskt smutsiga kvinnligheten. Det är ett särdrag i teater att det fysiska arbetet är utforskande och att deltagarna ska upptäcka vad som händer i kroppen. Könsroller leks med och provas på med humor i teater och det tyder på att kön är i utveckling till en mindre dikotom motsats, samtidigt som den heterosexuella matrisen står starkt fast. En normativ cirkel används som en bild på hur normativa gränser kan överskridas.