Vis enkel innførsel

dc.contributor.advisorOsterhus, Stein Woldnb_NO
dc.contributor.advisorMeyn, Thomasnb_NO
dc.contributor.authorKure, Marit Wensethnb_NO
dc.date.accessioned2014-12-19T12:32:51Z
dc.date.available2014-12-19T12:32:51Z
dc.date.created2013-09-19nb_NO
dc.date.issued2013nb_NO
dc.identifier649686nb_NO
dc.identifierntnudaim:9614nb_NO
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/11250/242418
dc.description.abstractI denne masteroppgåva er det gjort pilotforsøk med eit anlegg satt saman av prosessane koagulering, flokkulering, membranfiltrerting og marmorfiltrering med det mål å reinse overflatevatn til drikkevatn. Pilotforsøka vart utført våren 2013 med råvatn frå Lauvvatnet i Stjørdal. Råvatnet har fargetal 49 mg Pt/l, og den største fraksjonen i vatnet er humus-substansar med over 85 prosent. Membranfiltrering er gjort med ein keramisk MF membran med nominell porestorleik 100nm. Filtreringsyklus var på 60 min, og membranen er tilbakespylt med permeatvatn. Marmorfilteret hadde diameter på 20 cm, lengde 1,06 meter og opphaldstida var 30 minutt. Forsøka vart køyrd med ein konstant fluks på 150 LMH (omlag 1l/min). I utgangspunktet skulle alle forsøka vare i 48 timar, men grunna diverse oppstarts-problem varierer forsøkstida frå 7-57 timar. Målet var å optimalisere anlegget for best mogleg NOM-fjerning (naturleg organisk materiale eller humus) utan å få problem med for mykje restmetall i det reinsa vatnet. Ved å koagulere med ein låg pH aukar vi fargefjerninga, og pH-auka i marmorfilteret vil sørgje for korrosjonskontroll og at restmetall fell ut.Forsøka er gjort med tanke på optimalisering av koagulantdose og -pH. Formålet var å teste ein jernkoagulant sidan den har låg koagulerings-pH. I tillegg vart to alternative koagulantar testa, aluminium og kitosan. Koagulantane brukt i forsøka var jernkoagulanten PIX-318 og aluminiumkoagulanten PAX-18 samt kitosankoagulanten Kitoflokk. Optimale dosar og forhold vart bestemt ved å nytte empiriske likningar for minimunsdose og jartestar gjort med det aktuelle råvatnet. Dei optimale dosane vart for dette vatnet funne til å vere 7,4 mg/l for jern, 3,1mg/l for aluminium og 5 mg/l for kitosan. Totalt er det gjort ni forsøk på pilotanlegget. Koagulantdosane som vart testa for jern er dosane 3,5 mg Fe/l, 4mg Fe/L, 6 mg Fe/l og 7,4 mg Fe/l utan pH-justering, samt 7,4 mg Fe/l med pH 4,1 og 4,3. For aluminium var den optimale dosen på 3,1 med pH justert til 6,17 testa og for kitosan, dosane 5mg/l og 8mg/l med pH- justering.Med tanke på fouling av membranen gav jern og aluminium lågast reversibel fouling, medan aluminium og kitosan hadde minst irreversibel fouling. Vasskvaliteten viste at metallkoagulantane med optimal koagulerings-pH og -dose gav god vasskvalitet med eit fargetal under 5 mg Pt/l og DOC-verdiar under 3 mg C/l. Av jernforsøka utan pH-justering fekk vi best resultat med dose 4 mg Fe/l, med ein pH i nedre grense av det optimale området. Dei andre forsøka med jern gav dårlegare resultat på grunn av sub-optimale forhold. Kitosandosane greidde minstekravet til vasskvalitet både for fargetal og DOC, og den høgaste dosen fekk eit fargetal på under 10 mg pt/l. Forsøka viste at det er avgjerande å optimalisere prosessen. Når ein har optimale forhold fungerer denne prosessen bra.nb_NO
dc.languagenobnb_NO
dc.publisherInstitutt for vann- og miljøteknikknb_NO
dc.titleOptimalisering av koagulering og keramisk membranfiltrering for NOM-fjerningnb_NO
dc.title.alternativeOptimization of coagulation and ceramic membrane filtration for NOM-removalnb_NO
dc.typeMaster thesisnb_NO
dc.source.pagenumber87nb_NO
dc.contributor.departmentNorges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Fakultet for ingeniørvitenskap og teknologi, Institutt for vann- og miljøteknikknb_NO


Tilhørende fil(er)

Thumbnail
Thumbnail

Denne innførselen finnes i følgende samling(er)

Vis enkel innførsel