Charlie Fjätström En saga från igår Critical Reflection 2022

Abstract

En saga från igår - A tale from yesterday

Jag måste starta med att be om ursäkt, men när du läser det här måste du förstå att jag kan inte göra något annat än det här. Efter att min mormor dog är det det enda jag kan göra och tänka på.

Huset som alltid har varit där, huset som min mormor föddes och dog i byggdes 1933, rött med vita knutar exakt som det skall vara. Det levde på det mesta 5 generationer där samtidigt, min mamma Anna Lena, hennes föräldrar Inger och Anders, min mormors föräldrar Anna och Johannes ,min gammelmorfars mamma Kristina och min gammelmorfars mammas mamma Kerstin. (jag hoppas att det där blev rätt) Gammal tanten sov på en soffa i köket under ett pendelur för hon var tidigast uppe på morgonen för att laga kaffe, näst äldst sov i kammarn som var i direkt anslutning till det som då var ortens postkontor, på övervåningen Anna och Johannes i ett rum och mormor och morfar med min mamma i det andra rummet. Tillsammans 7 st under ett som samma tak som också fungerade som ortens postkontor. Posten var där vardagsrummet är idag där man under öppningstiderna drog fram ett extra bord som bistod under arbetsdagen.

Det går fortfarande en stig från nederst i byn upp några branta backar igenom en liten skog och förbi några gårdar så kommer man fram till posten. Nu i 2022 är det ingen kvar i huset, min mormor var den sista som bodde kvar där ensam, inte ens katten hade hon sällskap av längre, i 2021 blev hon sjuk och gick bort väldigt fort.

En saga från igår - A tale from yesterday

A note for the reader; I have to start by apologizing, when you read this you have to understand, I cannot do anything but this. After my grandmother died, this is the only thing I can do and base my artistic practice on.

The house that has always been there, the house that my grandmother was born in and died in was built in 1933, red with white knots, exactly as it should be. At one point 5 generations lived in the house at the same time, my mother Anna Lena, her parents Inger and Anders, my grandmother’s parents Anna and Johannes, my great – grandfathers mother Kristina and my great – grandfather’s mother’s mother Kerstin. (I hope this was correct.) My oldest aunt slept on a sofa in the kitchen underneath the swing of the pendulum clock, because she was the first one up in the morning to make coffee. The second oldest slept in the chamber that was directly adjacent to what was then the local post office, upstairs Anna and Johannes were in one room and grandma and grandpa slept with my mom in the other room. A total of 7 under the same roof, that also served as the local post office. The post office was where the living room is today, where, during opening hours, an extra table was pulled out, which assisted the postal chores during the working day.

There is still a path from the bottom of the village up some steep slopes through a small forest and past some farms, to reach the post office. Now in 2022 there is no one left in the house, my grandmother was the last to live there alone, not even the old cat accompanied her anymore. In 2021 she became ill and passed away very suddenly.

Och nu är allt ett minne En saga från igår

And now everything is a memory, A fairy tale from yesterday